vaken

för första gången i mitt liv hade jag träffat någon jag ville vara med... någon jag trodde att jag skulle kunna börja älska. 

och han gjorde slut efter bara en månad, om man bortser från de månader innan vi "dejtade". min sommar var förstörd.

kunde inte se någon annan, ville inte ha någon annan. men antagligen kanske jag har honom mycket att tacka för... eller inte. 

den sommaren träffade jag också han, han som kom att göra hela mitt liv så mycket mer komplicerat. jag kommer ihåg skärgården, elden vi satt vid och att han tyckte att jag hade fina jeans. vi sov i samma båt, tillsammans med en annan vän. det var så oskyldigt och mitt hjärta var krossat. mitt under natten öppnade sig himmelen och jag flög upp ur min sovsäck, hade ju lämnat minna skor utanför... när jag la mig ner igen så låg han där och tittade på mig, han sträckte fram sin hand och började röra vid mitt  ansikte. jag greps av panik och det ända jag kunde komma på att göra var att låtsas sova, så jag blundade, han slutade efter ett tag och jag somnade på riktigt.  

det är konstigt hur man kan bli så äcklad av andra människors uppmärksamhet när ens hjärta är totalt krossat av en annan. 

så fort de blev morgon lämnade jag båten innan de andra två hade vaknat... några månader följdes upp av massa sms om förslag på middag och ficka mm... men jag kunde bara inte... just då fanns det en annan i mitt huvud. han i båten träffade en annan efter ett tag, och även fast jag inte hade velat ha honom, även fast jag inte var intresserad så saknade jag alla de sms han hade skickat och den uppmärksamheten han hade get mig.