vaken

det farliga började så småningom det med, lilla jag fick ett sjukt bra sexliv inga detaljer kommer dock bli omnämnda, tråkigt men sant. 

har hela mitt liv haft en mor som är mycket pryd och lilla jag blev förvånad över att hon lätt mig sova hos denna människa, bodde ju fortfarande hemma. fick inte ens sova hos mina pojkvänner och jag och han var ju inte direkt tillsammans. men men. 

vi skulle nu kunna hoppa över ett helt år nästan, det som händer under det första året är inte va så stort intresse... vi träffas, vi har roligt, jag blir kär, jag är feg och gör inget, vi döljer allt inför andra, vi har mysigt privat, jada jada. vi träffas mycket i perioder. i början av våren efter flyttar jag in i samma hus som han, fick en mycket trevlig inflyttnings present. kod smsandet börjar "sällskap?"... "e du vaken?" ... mm. allting blir mycket enklare och ni märker vad detta förhållande går ut på.  men under början av sommaren händer nånting som får oss att knappt träffas under ett halvår... 

han hade träffat någon... ett år gick och vi delade samma umgänge. det hände inte så mycket och jag hade inga förväntningar heller. mitt liv rullade på liksom hans. de hade varit tillsammans ett år när hon gjorde slut, varför vet jag inte men jag vet att han hade blivit förvånad. under det året hade jag ändå en känsla av att jag inte helt var ute ur bilden, det uppstod tillfällen då hans närhet till mig gick lite övergränsen än vad den får göra som vän. 

man skulle kunna säga att det började den där sommaren för mer än fyra år sedan, men man skulle också kunna säga att det började med ett sms för lite över tre år sedan, ett sms jag fick mitt i natten en vinter... om jag minns rätt så löd det ungefär så här - " *pelle* tycker vi borde vara med varandra".  dagen efter fick jag ett mail där han bad om ursäkt och sa att jag inte borde ta saker han säger eller skriver på fyllan så seriöst och jag ifrågasatte varför? för den natten satte han igång någonting i mitt huvud, någonting som kanske hade satts igång sommaren i båten om det inte vore för han som slog sönder mina känslor den sommaren... eller så kanske han hade börjat sätta saker i mitt huvud redan då. när han sträckte sin hand mot min kind. 

ett oskyldigt flörtande började... och redan då hade han mig.

för första gången i mitt liv hade jag träffat någon jag ville vara med... någon jag trodde att jag skulle kunna börja älska. 

och han gjorde slut efter bara en månad, om man bortser från de månader innan vi "dejtade". min sommar var förstörd.

kunde inte se någon annan, ville inte ha någon annan. men antagligen kanske jag har honom mycket att tacka för... eller inte. 

den sommaren träffade jag också han, han som kom att göra hela mitt liv så mycket mer komplicerat. jag kommer ihåg skärgården, elden vi satt vid och att han tyckte att jag hade fina jeans. vi sov i samma båt, tillsammans med en annan vän. det var så oskyldigt och mitt hjärta var krossat. mitt under natten öppnade sig himmelen och jag flög upp ur min sovsäck, hade ju lämnat minna skor utanför... när jag la mig ner igen så låg han där och tittade på mig, han sträckte fram sin hand och började röra vid mitt  ansikte. jag greps av panik och det ända jag kunde komma på att göra var att låtsas sova, så jag blundade, han slutade efter ett tag och jag somnade på riktigt.  

det är konstigt hur man kan bli så äcklad av andra människors uppmärksamhet när ens hjärta är totalt krossat av en annan. 

så fort de blev morgon lämnade jag båten innan de andra två hade vaknat... några månader följdes upp av massa sms om förslag på middag och ficka mm... men jag kunde bara inte... just då fanns det en annan i mitt huvud. han i båten träffade en annan efter ett tag, och även fast jag inte hade velat ha honom, även fast jag inte var intresserad så saknade jag alla de sms han hade skickat och den uppmärksamheten han hade get mig.